En klok läkare sa till mig en gång. Hur ska barnen veta eller kunna om man som förälder inte lär dom. Vilket är logiskt om man tänker efter. Det handlar om att lära ut. Vill man att barnet ska sova själv så måste man lära dom. Vill man att barnet ska ha tydliga rutiner så måste man stå fast vid dom. Precis som man lär sig hela tiden som vuxen lär sig barnen hela tiden. Självklart protesterar dom i början men allt är en vana och det tar lite tid att bryta men inte värst lång tid. Desto mer konsekvent man är desto snabbare går det. Protest, lite skrik och gråt hör till. Allt jag har velat att Adam ska göra har gått på max två dagar. När han skulle sova själv, när han skulle vänja av sig något och massa andra grejer. Tänk om jag visste då vad jag vet nu. Allt med Adrian hade varit så mycket enklare. Fördelen med andra barnet är att man har lärt sig så mycket med första.
.
Adrian är ingen kille som älskar att sova direkt till skillnad från sin lillebror så om han inte har tydliga rutiner så kan han vara uppe hur länge som helst.
Vår nattning ser ut så att först lägger vi Adam i sin säng kl 19 som somnar själv med en flaska välling och napp i handen. Sedan går jag eller R och Adrian in till vår säng. Adrian får välja en bok som vi läser.
Ikväll vart det Svea målar
När vi har läst klart säger vi godnatt och släcker lampan. Han pratar lite innan han somnar och ibland försöker han med att han inte är trött, är hungrig eller törstig för att vara uppe längre men det går vi inte på. En flaska vatten har vi alltid med oss och även om han inte är trött måste han vila. Hungrig är han inte för vi har sett till att han har ätit ordentligt till middag.
Ser det här ut som en kille som gillar att sova ? På helgerna får han härja runt som han vill och somnar oftast vid 22-23. Att han orkar.
