Sitter i denna stund och kollar ut genom fönstret och tänker på hur tacksam jag är just nu. Jag är så tacksam över min familj och mina fina vänner. Det är viktigt att vara tacksam för det livet ger en enligt mig. För mig har allt dem senaste åren handlat om inställning och hur man är som människa. När jag var yngre i tonåren tycker inte jag att jag var någon bra människa alls och då gick det inte särskilt bra för mig. Någonstans så började jag växa upp och lärde mig otroligt mycket utav äldre människor med mer erfarenhet. I mig började en annan människa växa fram. Den människan jag egentligen är och inte den jobbiga ungen jag var.
Den totala förändringen skedde när jag blev mamma. Jag blev vuxen och nu var inte jag i fokus längre. Desto bättre jag blev desto bättre gick det för mig och jag fick det bekräftat att är man god så ger livet tillbaka. Jag fick en helt annan tillfredsställelse i mig själv och förstod mer och mer att det här var den jag var egentligen under en yta som inte var jag. Ytan som hade lagts på då kom från många olika faktorer och uppstod som ett skydd. Man var tvungen att vara hård för att inte bli nertrampad.
Jag vill inte att min son och mina framtida barn ska växa upp så. Jag vill inte att dem ska behöva lägga på sig något skydd utan jag vill att dem alltid ska kunna vara sig själva från start. Jag kommer alltid att uppfostra dem till att vara bra människor och respektera andra. Jag kommer uppfostra dem till att inspireras utav människor som har kommit dit dem är och lära dem att man måste kämpa i livet och jobba hårt. Jag inspireras utav människor dagligen och det kan vara allt ifrån främlingar, bloggar, mina vänner, tidningar etc. Tror ni att framgångsrika människor har nått dit dem är genom att vara avundsjuka och missunnsamma? Nej dem har inspirerats och motiverats utav andra som har lyckats! Det räcker inte bara med att ha viljan, man måste ha motivationen också.
Tyckte faktiskt att du verkade vara en bitch när vi gick i Farsta gymn men nu verkar du mycket snällare hahah. Inte för att jag någonsin pratade med dig men.. på ytan. Men folk har sagt så om mig också. Att jag är fett stroppig och kollar snett. Men som du säger det är väl bara en front man lägger som skydd. 🙂
Fatima, det var jag säkert då och då också hahhaa man var inte liksom sig själv alltid och jag har som du ett utseende som kan misstolkas. Folk tyckte och tycker fortfarande ibland att jag ser arg och kaxig ut men jag ser så ut när jag koncentrerar mig typ 🙂 Ja gud ja, det var gymnasiet och man hade sina ”sidor” 🙂 Jag kommer ihåg att jag alltid tyckte du var vacker och tycker fortfarande men håller med du såg lite stroppig ut ibland 🙂 Tycker dock bara att det är positivt när tjejer är det så att man håller dräggen borta 🙂
kram
så fint skrivet gumman! <3
Som din bästa vän under alla dessa år så måste jag rätta dig, du har alltid varit en fin människa, du har alltid varit där för mig, hjälpt mig med saker som ingen annan gjort, du har alltid fått mig att skratta.
Men, när Adrian kom till denna underbara värld så blev du en mycket mer gladare person och du blev en mamma, puss <3
Mercedeh, haha <3 du är partisk! Eftersom vi är otroligt lika så stämmer allt du skrev in på dig också. Tack för att du finns <3 (undrar hur du hinner kommentera idag)