BY ROSENGRIP

Sitter och läser bloggar medan ljusen brinner. Det är knäpptyst i huset och ibland hör jag en klar liten röst som ropar mamma eller pappa ifrån sovrummet (två gånger sen nattning). Det där lilla ordet som betyder så mycket är det vackraste jag någonsin hört när han säger det men sin lena lilla stämma. När jag går in sitter han i sängen och kastar sig ner när han får syn på mig. Mitt älskade, jag hoppas du förstår att du är mammas värld för om du inte gör det än så kommer du göra det för jag ska tala om det för dig varenda dag tills den dagen jag inte kan. Livet är så vackert och man uppskattar det verkligen när man blir mamma.

Mycket flyttar nu i bloggvärlden och det är jätte kul! Kul att se bloggar som man följer utvecklas och bli bättre. Såg lite konstiga kommentarer lite här och var. Det är väldigt konstigt hur man har svårt att glädjas åt andra människor och hur man vägrar acceptera att vissa har en bättre inställning när det kommer till mycket. Det känns som att det måste gå dåligt eller att man måste skriva om dem dåliga stunderna för att vissa läsare ska känna sig tillfredsställda. Vrickat att det är så i mångas huvud, att det är konstigt när man mår bra men mindre konstigt när man mår dåligt. Vissa mår mindre dåligt än ändra och vissa väljer bara att inte skriva om det. Det är så det är.