BY ROSENGRIP

Gårdagens morgon var minst sagt katastrofal. Adrian la sig för sent och vägrade gå upp så jag fick tvinga upp honom och hans humör var där efter. Allt var fel och när han var påklädd skulle han promt byta kalsonger. Adam skrek och gnällde konstant bredvid medan allt jag tänkte i huvudet var bryt inte ihop. Väl påklädda i hallen fortsatte dom. Jag satte på jackan fel, hans vantar satt fel, allt var bara fel. Adam fortsatte gnälla och Adrian slet av sig vantarna och skulle gå utan. Två gnälliga barn, hund och vagn i hundrafemtiotusen minus grader. Adam skrek hela vägen till förskolan och Adrian gnällde att det var kallt utan hans vantar och skrek att jag skulle sätta på honom dom. Väl framme på förskolan låg Adam på golvet och skrek i något litet trotsutbrott medan Adrian började säga att han inte ville gå till förskolan. Adam lugnade ner sig och då började Adrian istället. Jag var tvungen att överlämna han skrikandes och sparkandes. Allt jag hörde var jag vill inte gå till dagis. Jag gick ut och skulle hänga upp hans kläder och ser att jag glömt overallen. Adam fick syn på en boll och började skrika igen för att han inte fick den. Han skrek hela vägen hem. Hemma tog jag min träningsväska, Adrians overall och gick till bilen. Körde till förskolan och sprang upp och lämnade overallen. Sätter mig i bilen och inser att jag glömt mina träningsskor. Åker tillbaka hem och hämtar dom sen vidare till SATS. Adam har lugnat ner sig. Jag körde en timme och återhämtade mig efter kaoset. Under allt så fick jag endast ett sammanbrott i hallen konstigt nog. Så det var den förskolestarten. Tur att man nu kan skratta åt det hela. 

Älskade ungar som kan driva en till vansinne ibland 

Dom körde utklädnad i helgen, en vart en elefant och en vart Batman 

Nu ska jag sätta igång med tvätten. Dagens lämning gick smidigt och efteråt körde jag ett konditionspass på SATS. Ätit en god sallad till lunch har jag också gjort så det enda som återstår nu är lite pyssel och tvätten.