BY ROSENGRIP

Att skydda sina barn

Så var vi där igen och jag blir åter påmind om varför jag inte läser tidningen längre. Jag klarar inte av att läsa Aftonbladet för jag blir så fruktansvärt upprörd och det är värre nu än någonsin när jag har barn. Adrian har vaknat till och från hela natten så det är ingen pigg familj här hemma idag. Han bestämde sig för att gå upp sex vilket inte har hänt på evigheter. Vi gick i allafall upp och gjorde morgonbestyren, åt frukost och nu har han somnat om vilket ger mig tid till att skriva. Tillbaka till det jag skulle skriva om, jo dagens samhälle och denna värld. Jag surfar in på Aftonbladet och vad står det där? Dubbelmord då en man har slagit ihjäl en pojke och en kvinna, läkare dömd för våldtäkt mot barn(vill inte gå in på detaljer för ni kommer få kväljningar), en buss kapad och tre har knivhuggits, Jimmie Åkesson får en tårta i ansiktet (lite roligt men så klart inte ok), en bil påkörd etc etc etc. Allt är så klart fruktansvärt men det som fastnar är så klart våldtäkten mot barn. När man får barn förändras livet och man har fått en obeskrivlig lycka men med den här lyckan finns det en baksida. Det är rädslan. Man börjar tänka på allt som kan drabba ens barn och om man inte stänger av sina tankar kan dem tugga sönder ena hjärnhalvan. Allt ont som sker relaterar man till sitt/sina barn och man blir rädd. Det är modersinstinkten som triggas igång och allt man tänker på är hur man ska skydda sitt/sina barn, speciellt när inte samhället gör det. Sveriges rättssystem är katastrofalt då det är uppbyggt på att hellre fria och rehabilitera än att fälla. Ja absolut i dem fallen som rehabilitering är möjligt men när det kommer till pedofili så är inte rehabilitering möjligt då det inte är en sjukdom utan en sexualdrift. Pedofiler själva har talat ut och sagt att det är obotligt. I Polen har man börjat med obligatorisk kemisk kastrering på våldtäktsmän och vid incestfall. Det borde man tänka på i Sverige också. Ifall ens egna barn drabbas får man aldrig ta lagen i egna händer men går inte modersinstinkten och att skydda sina barn över lagen i sådana fall? Eller blir det ”den allmänna dubbelmoralen”, om man är emot dödandet kan man inte förespråka det? Eller är det skillnad då det handlar om oskyldiga och skyldiga? Hur resonerar ni?

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Gisela

    Hej! Kan du tipsa om lite leksaker och hur du gör för
    Att aktivera adrian när han inte e på dagis! Sover hon alltid i sin säng?!
    Tack för en bra blogg

    1. Daniella

      Gisela,
      Självklart kan jag det 🙂
      Han kommer tyvärr över till vår säng på natten för att jag inte orkar kriga med honom men jag tänkte börja ändra på det för det börjar bli jobbigt att sova med honom

      Kram

  2. v

    Helt sinnessjukt! Både att läkaren gjorde det han gjorde och att han fick ynka 2 1/2 års fängelse.

    Jag håller med om att man ibland vill hålla om sitt barn för evigt bara för att försäkra sig om att det är tryggt

  3. Hedvig

    Jag blir bara tvungen att kommentera! Jag kunde INTE ha skrivit det bättre själv. Du skriver precis så som jag tänker och känner. Sen jag fick min Ella för 4 månader sedan kan jag knappt kolla på nyheterna eller ännu värre Efterlyst! Mår så otroligt dåligt då och helst av allt skulle jag typ vilja låsa in min dotter i säkerhet för all framtid vilket självklart inte går. Men det skrämmer mig allt hemskt som finns i den här världen och jag tänker hela tiden på hur vi ska skydda och lära upp barnen att skydda sig. Men när man läser om läkaren som är pedofil (såg det på nyheterna och ville KRÄKAS) blir man så jävla arg. Jag tycker det är självklart att alla pedofiler ska kastreras, fattar inte alls varför vi inte har det i Sverige. Är det någon som tycker att dessa människor någonsin ska ha rätten att få barn?? Om något skulle hända min dotter skulle jag ta lagen i egna händer och strunta i om jag blir inlåst i resten av mitt liv!
    Ursäkta för långt inlägg, men det du skrev är verkligen något som jag tänker på mycket just nu. Tror att vi är många mammor som känner såhär!
    Kram

stats