BY ROSENGRIP

Någon myskväll för mig blev det inte eller jag har en nu men den började precis. Så klart att jag skulle få äta upp min glädje jag kände över att Adrian sov mellan fyra och fem. Jag började nattingen vid sju och han somnade för trettio minuter sen. Jag har tagit fram godis och hällt upp ett glas vin åt mig själv och rör mig inte från fåtöljen förrän det är dags att sova. Att egentid skulle vara så här viktig förstod man inte innan man hade barn. Om jag hör någon säga jag har legat på soffan hela dagen eller jag har inte gjort någonting alls brukar jag säga passa på innan du får barn. För det är precis så det är! Det jag tycker är jobbigast sen man fick barn är sömnen och att aldrig få sova ut ordentligt. Nu har jag turen att ha en man som jag kan dela ansvaret med och få mig en sovmorgon då och då. Ensamstående mammor är väldigt starka som klarar av allt som kommer med barn själva. Jag brukar tänka ibland hur hade detta gått om jag var ensamstående? Visst det hade gått för man hade sett till att klara av det men det hade blivit VÄLDIGT jobbigt och enormt påfrestande. Så till er som är ensamstående ni är grymma! Då syftar jag på dem mammorna som tar ansvar över sina barn och inte ni som lämnar bort dem nästan varje helg när dem är några veckor gamla för att kunna gå ut och festa. I mina ögon är det fortfarande barn som gör så och jag hoppas ändå att barnet får en fin uppväxt oavsett. Sådant är upprörande eftersom det är helt oförståeligt enligt mig. När Adrian föddes skulle jag hellre ge min högra hand än att vara utan honom hans första tid då han var så liten och sårbar. Den tiden då hans mamma var hans värld och hans enda trygghet. Att vara mamma är min främsta prioritering och uppgift här i livet, allt annat kommer därefter.