På väg till förskolan imorse. Han trotsar ganska mycket nu och det kan vara riktigt påfrestande. Speciellt om han har vaknat på fel sida men jag har börjat lära mig hur jag ska få han på andra tankar när han vägrar lyssna. Självklart går det inte alltid och då är det bara att ignorera honom tills han har lugnat ner sig men oftast funkar det. När det kommer till lillebror så har han varit över förväntan duktig. Han har inte varit ett dugg svartsjuk än iallafall och vill alltid att lillebror också är med ifall vi gör något. Han har inget emot att jag ammar honom eller att han är i min famn och det är riktigt skönt. Han är jätte snäll mot honom och klappar honom på huvudet när han gråter och ropar ”mamma lillebror gråter”. När jag sitter i soffan och ammar kommer Adrian oftast och sätter sig bredvid. Jag har varit noga med att aldrig ignorera Adrian när han vill något utan lägger isåfall ifrån mig lillebror för att ge Adrian det han vill ha.
Fick fråga hur jag introducerade dom för varandra och det var så enkelt som att vi hämtade Adrian på förskolan och sa ”kom och titta på lillebror i bilen”. Han tittade på honom och sa ”lillebror” och återgick sen till sitt. Inte värsta grejen med andra ord och läkaren sa till mig att efter en vecka glömmer dom att dom har varit ensamma och tror att dom alltid har varit två.
