BY ROSENGRIP

Jag kan inte sluta förundras över hur fantastiskt det är att vara mamma. Det är en ren lycka trots att det finns många mindre bra och jobbiga dagar men det är så värt det. Adrian är inne i en så rolig period just nu och pratar för fullt. Han får mycket beröm från sin nya förskola och dom tycker att han är väldigt före i utvecklingen både när det gäller språket och motoriken. Allt med honom just nu är komedi.

Han har även trotsat nu när han har fyllt två år men jag har dom senaste dagarna tagit tag i den trotsen som har gått över till gnällighet istället. Jag har även en gång för alla tagit tag i hans sömn och det börjar se riktigt bra ut hemma hos oss. Att man bara inte var konsekvent tidigare utan gav efter för att underlätta för sig själv, men nu har man inget val när det finns en till liten krabat. Han sover nu i sin egna säng och vaknar till max en gång under kvällen men somnar om på några minuter bara och sover till morgonen. Nattningen har övergått från att ligga bredvid honom till att sitta bredvid sängen och läsa böcker varpå han till slut lägger sig för att sova. Nu när nattningen och sömnen inte är ett krig längre på någon timme njuter jag utav den. Nu är det mysigt att läsa böcker och konversera med honom till myspys belysning och det tar max en halvtimme innan han sover. Ibland är lillebror med också vilket är helt ok med honom. Han är underbar mot lillebror och låter honom vara med överallt.

Så hur gick jag tillväga? Jag lät hans trots ”utbrott” ha sin gång och gav helt enkelt inte efter. Det tog tre dagar och sen var det klart. Första dagen vaknade han till och sa att han inte ville sova. Jag stängde dörren och sa nu ska vi sova sen satte jag mig bredvid hans säng. Han blev rasande och skrek högt i 30-40 minuter. Observera att han inte grät utan skrek och hade ett raseri utbrott. Jag såg till att han inte skadade sig själv medan jag väntade på att han skulle ge sig. Jag pratade inte med honom för att inte förstärka hans frustration. Precis innan han gav upp övergick skriket till tårar och han grät i några minuter tills han till slut kom och krama mig. Jag sa då kom och lägg dig varpå han svara ok mamma sen somna han som en stock. Dag 2 samma visa men han höll på i 20 minuter. Dag 3 samma visa fast 10-15 minuter. Dag 4 var utbrotten borta och nu vaknar han fortfarande till en gång men vill då bara att man kommer in och sätter sig bredvid honom tills han somnar om. Vilket jag gör gladeligen.

Det är väldigt vanligt med raseriutbrott i trotsåldern och t om positivt för det leder till mognad och utveckling. Man måste bara veta hur man ska hantera trotsen. Läs på för det är viktigt att man gör allt man kan för barnets bästa.

Adrian brukar trösta sin lillebror genom att sjunga blinka lilla stjärna för honom medan han gungar honom. Ibland klappar han honom också och försöker prata med honom. Syskonkärlek.

.

(Adrian till vänster när han var en månad & lillebror till höger en månad)