Vi var ute och åt igår på tu man hand men kom hem ganska snabbt. Vi hade bokat bort kl åtta och var hemma igen kl tio. Passade oss utmärkt och det räckte gott och väl med två-tre timmar. På vägen hem köpte vi med oss kaffe på seven eleven (älskar deras kaffe) och stötte på en äldre kvinna utanför som stoppade oss för att fråga något. Hon undrade ifall vi kunde bjuda henne på en kaffe och en brownie. Jag blev lite chockad först och R skyndade sig med att ge henne pengar. Han gav henne 100 kr och hon blev jätte glad men när vi satte oss i bilen började jag tänka undra om hon verkligen skulle köpa det hon sa. Tänk om hon skulle köpa knark och jag blev så ledsen. Inte för att jag tror att varenda människa som frågar efter lite ekonomisk hjälp köper knark utan för man har fått höra hela livet att det oftast brukar vara något i den stilen. Jag kunde iallafall inte släppa det förrän jag visste så jag smög tillbaka och kikade in. Hon satt där och åt sin brownie och jag blev så lättad. Vi måste verkligen ta vara på våra liv och sluta klaga. Det finns människor som har det så mycket värre. Våra största problem är inte ens i närheten.
Så fina båda två <3 mina favoriter!