Tycker att det känns tufft att blogga idag när det händer så mycket annat i världen som är viktigare, tyvärr så går man sakta men säkert tillbaka till sina rutiner men man hoppas hela tiden på en bättre värld där ingen ska behöva fly eller komma till skada. Jag skänker pengar varje månad till Unicef och till SOS barnbyar förutom det så skänker jag alltid när det uppstår sådana här kriser. Det är det minsta vi kan göra som medmänniskor. Jag önskar att jag var ekonomiskt oberoende så att man kunde göra mycket mer men det lilla man kan idag räcker och gör förändring så länge man gör något.
Vad mer kan man göra? Man kan förändra sig själv. Jag skämdes igår när verkligheten kom ikapp mig över att jag suttit och irriterat mig över mat-kladd eller att Adrian bokstavligen tjatat håll i mitt huvud. Herregud, jag ska vara glad över att mina barn är friska och mår bra samt är trygga istället för att irritera mig över skitsaker så som städning eller sådant som inte hinns med. Tyvärr är man bara mänsklig men man kan försöka, så från och med nu tänker jag sluta att irritera mig på skitsaker som inte spelar någon roll. Jag kommer säkert glömma bort mig många gånger men så länge jag minskar på sådana moment går det framåt och vem vet i framtiden kanske jag nästan aldrig irriterar mig.
När jag mådde dåligt i somras skickade min fina vän Sandra den här ljuvliga buketten till mig, på kortet stod det ”Jag är tacksam att jag har dig som vän”, jag är lika tacksam Sandra och även för mina andra vänner som är så himla godhjärtade.
när det kommer till vänner och relationer är jag på en riktigt bra plats i livet just nu och jag känner att dom människorna som jag har nu uppskattar mig precis så som jag uppskattar dom,
Tack för ditt fina inlägg om flyktningskrisen Daniella. Tillsammans kan vi göra en skillnad <3
Det kan vi verkligen <3
Du är bäst <3