BY ROSENGRIP

Ja det var religioner vi skulle prata om. Min mammas familj är från en katolsk kultur medan min pappas och Rechens familj är från en islamisk kultur. När jag föddes överlät min pappa alla beslut kring mig åt min mamma. Min pappa är inte religiös utav sig och för honom är alla religioner detsamma på ett positivt sätt. Jag blev både döpt och konfirmerad i en katolsk kyrka samt uppvuxen med kristna traditioner och värderingar. När min mormor levde hade religionen större betydelse i min mammas familj men nu är det inte så utan traditionerna följs men religiösa är vi inte.

Förut gick vi till kyrkan regelbundet för bikter, påskfirande, julfirande och allt möjligt men på senare år har det inte skett. När jag skulle konfirmera mig var jag tvungen att gå i en religions skola och det gillade jag inte alls. Jag tyckte att det var dötrist och började ifrågasätta alla måsten i religionen och religioner generellt. Detta ledde till min syn på religion idag. Vilken är att jag tror på gud men jag tror inte på religioner. Jag tror att det bara finns en gud och att alla kan be och vända sig till honom på sitt eget sätt utan att behöva ha en handbok eller gå till en kyrka eller en moské. Det är min tro.

Jag tycker att kyrkor och moskéer är väldigt vackra platser som man kan gå till för att känna samhörighet med likasinnade eller bara för att man vill och tycker om det eller tror på det men det är inget för mig. Dock skulle jag utan problem kunna besöka dem men jag behöver inte det i min tro. Jag respekterar alla religioner och tycker att dem har många fina beståndsdelar samtidigt som att jag tycker att vissa saker som står inom alla religioner är för mig främmande. Jag respekterar alla människors tro och även dem som inte tror. Jag tycker att det är viktigt att alla respekterar varje individs beslut när det kommer till deras tro och synsätt på sin religion så länge ingen skadas.

Rechens familj och han själv kommer från en islamisk kultur men dem är heller inte praktiserande muslimer utan följer traditioner på det sättet som känns rätt för dem. Dem delar min familjs tro och det är att man ska vara en god människa och det är därför som det inte blir någon krock hos oss. Vi har inga problem med att göra något på den enas sätt när det kommer till traditioner utan tycker bara att det är roligt. Ifall jag vill gå till kyrkan har Rechen inga problem med att följa med mig och ifall han vill gå till en moské har jag inga problem med att följa med honom. Vi tror först och främst på oss själva och vår familj och är väldigt lika så det uppstår aldrig några konflikter kring religioner eller traditioner.

När det kommer till Adrian har vi alltid sagt att han får välja själv när han blir äldre. För oss är det viktigaste att han blir en bra människa och vad han senare i livet väljer att tro på är helt och hållet upp till honom själv. Vi kommer självklart berätta om våra traditioner och hur religionen var för oss när vi växte upp men det är upp till honom att välja sin tro.

Jag hoppas ni fick lite klarhet annars får ni jätte gärna fråga om något var oklart 🙂