Då sitter vi här igen då med en kopp te och skriver efter att barnen har lagt sig. Båda somnade åtta och ingen har vaknat sen dess. Hallelulja! Jag tog en låååång varm dusch och fixade naglarna. Gellack på händerna och vanligt vinrött nagellack på fötterna. Jag älskar rött nagellack och tycker det är den absolut finaste färgen man kan måla sina naglar i.
Rechen har jobbat hela dagen och jag har haft besök utav mina svärföräldrar som har avlastat och aktiverat Adrian. Dagen har faktiskt varit riktigt bra och jag har njutit utav den till max. Bara att få sitta i Adrians rum och leka med honom medan Adam sitter nöjt i sin babysitter och ler mot oss. Man behöver liksom inget mer i livet än deras leenden. På dagens agenda var det dans till Lollo & Bernie samt lego bygge.
Till något mindre roligt. Den senaste tiden har jag drabbats utav katastrof tankar. Jag kan få en klump i magen mitt i en lyckostund och helt plötsligt bli rädd. Rädd att något ska hända. Den största skräcken är självklart att något ska hända barnen men jag tänker även tänk om något händer mig och hur kommer det då gå för barnen? Dom har en fantastisk pappa som gör allt för dom men tanken på att jag inte längre ska vara där för dom och vara med dom skrämmer mig riktigt mycket. Speciellt i dessa tider när det känns som att alla får cancer. Rechen hatar när jag tänker så här och vägrar alltid att prata om sådant vilket är förståeligt då man inte ens vill ta sådana ord i sin mun men det hindrar inte tankarna från att dyka upp.
.
Syskonkärlek
Jag har alltid velat ha syskon, så det känns fantastiskt att kunna ge dom varandra
2 år och 3 månader gammal är du nu min skatt
