BY ROSENGRIP

Vi är hemma och helskinnade tack och lov. Rechens pass försvann så vi kunde inte lämna landet samtidigt och i samma veva glömde jag min mobil i en taxi så den fick jag inte tillbaka. Bangkok took it. Den sista dagen var väldigt påfrestande för mig och jag mådde verkligen inte bra. Ångesten och stressen över att lämna landet utan Rechen satte sina spår. Minimalt med sömn, stress, ångest och noll aptit ledde till kramper i magen och utmattning på en annan nivå. Jag och Adrian sov hela första sträckan till Dubai så jag laddade upp batterierna lite. Väl framme på Arlanda fick jag vänta i två timmar på barnvagnen som visade sig kvarglömd i Dubai. När vi äntligen kom hem hade jag noll energi och somnade nästan omedelbart efter att ha spytt upp allt maginnehåll. Mina svägerskor hjälpte mig med allt och tog hand om Adrian så att jag fick vila. När jag vaknade till sov han i sin säng ombytt och klar så det var bara att lägga sig bredvid honom och sova till dagen efter. Det var välbehövligt! Vi vaknade tillsammans kl sex på morgonen och var utvilade. Inga kramper och aptiten var tillbaka. Den enda stress faktorn var att Rechen var kvar i Bangkok och väntade på att den svenska ambassaden skulle öppna. Han kom hem till slut några dagar efter oss och jag kunde äntligen slappna av. Vilken resa! Thailand är ett land som definitivt måste upplevas. Näst sista dagen innan allt dåliga fixade vi tjejer oss på salong och åkte till Le bua state tower för lite drinkar och en vacker solnedgång. Baksmällan spelades in där och det var en mäktig känsla att komma ut och se Bangkok uppifrån. Ett utav dem finaste platserna jag har varit på definitivt.